Ja då så har våran ”lilla” riktigt kommit i tonåren. Och här är det inte knäck i öronen som gäller utan cement. Ja det måste ju vara förklaringen till att hon inte i stort sett hör någonting av vad jag säger längre ;). Allt annat är så mycket mer spännande än vad tråkiga matte säger. Som exempel kan jag ta igår morse då jag skulle släppa ut dom i hundgården. Jag gjorde precis som vanligt och när jag vände ryggen till så var båda hundarna borta. Vad gör man då? Det är ju inte riktigt läge att börja skrika på dom klockan 06,30 och alla grannarna sover…… Så där stod jag i mörkret och försökte skrikviska (be mig inte att förklara detta) på hundarna. Prinsessan Zelda dök upp direkt men den andra lilla terroristen var spårlöst försvunnen. Där stod jag vackert och väntade med hundgodiset i handen. Efter cirka 5 minuter dök terroristen upp igen och åkte snabbare än ….. in i hundgården ;). Som ni förstår var jag inte så glad på den ”lilla” just då ;).

Prinsessan Zelda & terroristen Tindra 😉

Jaja,  jag vet ju att detta är en period som kommer förr eller senare så det bara att stå ut och köra kontaktövningar i massor. Som tur är så funkar klicker bra på henne så den är till god hjälp :). Men ett tag framöver gäller det att ha stenkoll på den lilla terroristen och försöka vara steget före hela tiden :).

Ha det gott alla!