Nja nu blev det inte riktigt så illa men risken var överhängande där ett tag igår morse kl:05.30 😉 Men vad hände då? Jo så här var det att jag släppte ut tjejerna som vanligt för morgonkissen iförd min rosa morgonrock och innetofflor. Efter en stund så kom Zelda & Tindra in men det fattades ju en, Jill. Det blev att tassa ut i ovan nämnda utstyrsel och försiktigt ropa, ja att ropa som vanligt vid denna tiden på dygnet var inte att tänka på men till ingen nytta. Ner på den blöta gräsmattan för att försöka lokalisera henne men ingen Jill så långt ögat kunde se, däremot såg jag att gallret hade ramlat och öppnat upp för en liten utflykt.. Jaha, det var det som gjorde att jag hade en hund mindre. Så vad göra? Att ge sig ut på baksidan iklädd morgonrock är ju inga problem för där ser ingen mig men tanken på att göra samma sak på framsidan vid vår lilla gata här var inte direkt lockande om man säger så 😉 Tänk er själva att sitta där vid frukostbordet i lugn och ro och helt plötsligt springer det en kvinna förbi köksfönstret iförd rosa morgonrock och innetofflor samtidigt som hon varvar mellan att vissla och ropa, ja har man inte blivit idiotförklarad innan så hade nog detta slagit spiken i kistan skulle jag tro 😉 😀

Nu undrar ni säkert hur detta spektakel slutade? Jo när jag stod där i valet och kvalet om jag trots allt skulle ge mig ut för att leta så dök lilla fröken rymmare upp i trädgården igen så det blev ett lyckligt slut för alla. Jag slapp bli ett ”talk of the town” och grannarna slapp sätta morgonkaffet i halsen 😉 😀