Nu var det inte hälften så dramatiskt som rubriken lyder men ändå en hel del sanning 😉 För går man på stranden i riktigt stark blåst så blir resultatet tydligen tårfyllda ögon, något som jag inte brukar ha ont av men idag blev det ändå så iallafall. Efter jag torkat tårarna så åkte kameran fram såklart i ett försök att visa er hur blåsigt det egentligen var..

Och ni flitiga läsare här på bloggen ser nog skillnaden skulle jag tro och för er andra så kan jag berätta att det är ovanligt med sådana här vågor som slår in över stranden 🙂 Tindra drog också sitt strå till stacken för att visa vinden 🙂

 Och såklart vänder man den bästa sidan till då eller? 😉 Zelda gjorde däremot tvärtom, ja den tjejen vet vad matte vill ha 🙂

Jill var först lite skeptisk till vågorna men det var bara ett övergående fenomen som ni ser 😉

Och medan hon fortsatte sitt badande så fortsatte jag med mitt, nja kanske inte något badande men iallafall med vatten-anknytning 🙂

Ni skulle bara veta hur många kort jag tog där hukande på stranden ( cirka 75 😉 ) och resultatet blev ändå bara två stycken som blev som jag hade tänkt mig, ja man är kanske lite petig men det ska gärna stämma överens med vad jag hade tänkt mig från början 🙂

När promenaden började lida mot sitt slut så hände det något som tjejerna gav sin fulla uppmärksamhet, kyrk-klockorna började ringa och det hör inte till vanligheterna att vi hör när dem vi går därnere. Kanske berodde det på den starka vinden att de hördes så tydligt? Oavsett så satte det griller i huvudena på tjejerna och de tittade både länge och väl åt det hållet som ljudet kom..

..och en rekognoseringstur var tydligen också på sin plats tyckte Jill 🙂

 Efter en dryg timme var vi mer än lovligt urblåsta 😉 och åkte hemåt så att jag kunde fortsätta med min packning, ja nu är det bara 2 dagar kvar till jag kan lapa sol samt doppa tårna i denna pool 😉 😀