Nu är det minsann länge sedan som jag, oftast i ficklampans sken, agerade bajspolis, Zeldas nummer två har ju varit riktigt bra och det länge så döm om min förvåning när det för ett par dagar sedan var dags för racer-bajs á la fontänmodell och det flera gånger om. Trodde först hon hade lyckats få i sig nåt som hon inte borde, ja inte kan man ha koll precis hela tiden även om man har en EPI-hund, men så var inte fallet. Racer-bajset fortsatte och jag kliade mig i huvudet, vad var detta? Kunde inte för mitt liv fatta vad som var fel? Var det helt plötsligt så att hon inte tålde sitt foder längre? Återfall i anaplasman? Ja frågorna och funderingarna var många och men igår så fick jag svaret, ett svar som jag egentligen kunnat räknat ut alldeles själv för det var inte krångligare än att Zelda nu har börjat löpa  :). Och precis som vid tidigare löp så blir hon så mycket känsligare då för allt i matväg så den fetare sorten av Taste Of The Wild blev nog för bra för henne i detta läget så nu har vi backat till den mer fettsnåla igen och genast är bajspolisen nöjd med vad hon ser och kan lägga tillbaka sin bricka på hyllan igen 😉