Klockan var strax efter sex här imorse då jag släppte ut hundarna för morgonkissen och döm om min förvåning när en stor svart hanhund står mitt framför näsan på oss på gräsmattan… Nu har tjejerna i stort sett löpt färdigt här men det var inte läge att chansa och låta dem bli närmare bekanta utan jag fick snabbt puttat in tjejerna i huset igen för att sedan börja fundera på hur i hela friden han kommit in i vår inhägnade trädgård samt vad jag skulle göra?

Han, som jag nu vet heter Pluto, var inte alls arg på nåt sätt utan snarare lite rädd och ville inte komma fram till mig så jag lämnade honom där och gick in. Började med att lägga ut det på facebook för att sedan ringa Polisen som tyckte att jag skulle försöka få in honom i huset, eh…nej tack. Ville knappast ha in en hane i huset med två tikar som precis löpt, lite väl mycket att leka med elden där men Zelda hade säkert uppskattat det ;). Men visst kunde jag försöka få in honom i hundgården och med hjälp av lite hundmat så lyckades det och under tiden fick jag idéen att höra med en som bor i närheten om hon kände till någon som saknade sin hund och vilken lyckoträff, det var hennes hund som hon också letade efter, tankeöverföring där eller? ;). Så matte var här och hämtade honom på två röda och allt fick som tur var ett lyckligt slut och Pluto var som synes rejält trött efter nattens friarstråt 😉

Och mysteriet med hur han lyckats ta sig in i vår inhägnade trädgård var inte så konstig, han hade helt enkelt hoppat över staketet som ”bara” är 110 cm högt, spänstig grabb den där minsann 😉

Så slutet gott, allting gott!