Bedrägligt solsken..

Publicerat den

Ja tänk så lurad man kan bli!! Det ser ju underbart vårlikt ut ute idag men ack vad man kan bedra sig, visst lyser solen från en nästan molnfri himmel..

DSC_0038

..men värmen har sannerligen tagit semester… eller nåt 😉 . Iskalla friska vindar som definitivt gav skäl för en mössa, om man nu hade haft någon med sig på dagens långis med tjejerna vill säga. Men trots avsaknad av en värmande mössa så hade vi en härlig stund i fårhagen men, var vi inte urblåsta innan så är vi det sannerligen nu 😉

Som sagt, fårhagen blev det och Zelda var minsann på hugget idag..

DSC_0006

Alltid lika roligt att se henne så pigg och glad, min fina spanar-tjej ❤

DSC_0015

DSC_0025

Jill var också med på noterna..

DSC_0022

..och det på många olika sätt 🙂

DSC_0020

DSC_0035

Och sist men absolut inte minst, Tindra, som nu återigen har drabbats av ”den stora efter-löpet depressionen”. Ett tillstånd som gör att hon ser ut att bära hela världens sorger på sina skuldror, ja se bara själva 😉

DSC_0032

Så just nu går hon under namnet Skalman och tar allting minst sagt ”mañana”. Defintivt ingen stress här inte utan promenaderna består mest av att lulla runt, undersöka diverse hål..

DSC_0012

..och nosa av omgivningarna 😉

DSC_0031

Men men, det är bara att låta henne vara och vänta ut det hela, om ca 1 månad är hon på den vanliga banan igen. Lika full av bus och energi som innan, precis som på fotot nedan 🙂

DSC_0043

Förutom dagens långis med tjejerna så har jag varit och besiktigat vår ”andra-bil” och lyckades återigen åka därifrån med ett blankt papper, alltid lika trevligt! Och på vägen hem blev det ett litet stopp på Blomsterlandet för inköp av lite blommor och resultatet av det hela ser ni här 🙂

DSC_0022 (1)

Men nu, en välförtjänt fika efter att ha petat i tjejerna varsin Bravecto och det är en upplevelse i sig kan jag lova 😉 . Zelda slukar blixtsnabbt sin hel, Jill bär med sig sin till soffan för en noggrann undersökning innan, och då efter att ha slickat den smetig, försiktigt tuggar i sig sin. Tindra är den som står för den ”stora misstänksamheten”, först ska hon se att de andra äter sina innan hon ens kan överväga att ta sin i munnen. Och väl där ska det tuggas och spottas ut ett par gånger innan, och då under heja-rop från matte, äntligen sväljer ner den. Jaja, jag säger då det! Tänk vad man får vara med om som hundägare 😉 😀

Ha det gott alla!