Som jag tittade in här och skrev något alltså, hela 10 dagar faktiskt, och jag har absolut ingenting att skylla på, eller det skulle ju kunna vara latmasken isåfall 😉 . För på något konstigt sätt så verkar det vara som så att ju fler dagar som jag inte bloggar desto svårare är det att komma igång, himla märkligt va? 🙂

Men, nu är jag här till slut och kan rapportera att det har varit en bra ledig dag, både för mig och för tjejerna. Husse kämpar dock fortfarande på med sitt envisa och smärtsamma diskbråck men är något bättre nu iallafall jämfört med för en vecka sedan så alltid något.

Och är husse i stort sett bunden till soffan så är det en himla tur att det finns andra goa promenadkompisar som tex Mari & hennes flickor 🙂

Det blev en riktig långpromenad, ja vi var ute i närmare två timmar och då hinns det givetvis med en hel del 😉

Men nu kan vi inte skryta med någon större aktivitet längre, jag sitter på kökssoffan nöjd med en kopp kaffe och plitar på tangenterna medans tjejerna sover djupt lite här och där, med andra ord, alla nöjda och glada 🙂

Ha det gott alla!