Inga hinder, eller pinnar för den delen, är för stora om man bara har viljan..

Så vill man bära den egentligen alldeles för stora pinnen så får man ta saken i egna tassar och lösa det på bästa sätt, alltså göra den lite mindre 😉

Och vips så gick den ju att bära, ja skam den som ger sig 😉 . Inga problem med påhittigheten som ni förstår, något som även visade sig i sjön idag. Om man har svårt att hänga med i badandet så varför inte ta ett stadigt tag i närmaste halsband och bara glida med..

Dock inte riktigt lika uppskattat av Jill för vem vill egentligen ha en lillasyrra hängandes i halsbandet som en igel när man så mycket hellre vill jaga efter stenar 😉

Tur då att Malou har 2 syrror till som kan avlasta Jill med att roa den lilla, t.ex. genom att locka med henne på ett race över ängen 🙂

Ha det gott alla!