Om man som vi har en Duracell-kanin till hund, läs Malou 😉 , så är detta med att vara stilla inte alls hennes grej om man nu säger så. Allt ska göras i 110 knyck och speciellt då på promenaderna så detta med att lyckas få till ett snyggt stillastående foto på henne är något som jag brottats med länge. Till 99,9% brukar ju foton på Malou se ut ungefär så här 😉

Precis, fullt ös och som ni ser, gärna med tungan hängandes halvt utanför 😉 . Inte alltid vad man vill ha men som sagt, stå stilla är definitivt inte hennes ”cup of tea” . Men igår på promenaden med Mari och hennes flickor så hände det där som man hoppats på länge men ändå inte direkt trott på…

Helt otroligt!! Två hela foton där Malou faktiskt står still 😉 . Men det är klart, våra flockpromenader brukar ta musten ur alla rejält, det kanske har en viss inverkan? 😉 🙂

Så som rubriken lyder, man ska minsann aldrig ge upp hoppet för plötsligt händer det 😉

Ha det gott alla!