Nu var det ett tag sedan jag dök upp här och delade med mig av mina tankar och erfarenheter så nu tyckte jag att det var dax igen! Som de flesta av er vet så är jag nu 1,5 år och fortfarande förundras jag över hur tröga min matte & husse egentligen är. Jag jag vet att jag inte kan prata men det sägs ju att med kroppsspråk kommer man långt men INTE här inte ;). Tycker att jag alltid är hur tydlig som helst men inte då, ingen av de tvåbenta fattar nåt utan bara tittar frågande på mig, suck… låt mig ge er några exempel:

• Om man står på bakbenen med frambenen stadigt placerad på husses ben OCH sakta drar med klorna nedför hans arm, är det då inte glasklart att jag vill gå ut? Visst får jag hans uppmärksamhet men händer det nåt? Nej då! Han bara klappar mig lite på huvudet och sedan händer det nada, tips någon??
• Att behöva sitta sovandes med huvudet lutat mot rutan bak i bilen borde väl vara ett glasklart bevis på att jag behöver ligga i baksätet istället eller? Men tror ni jag får det då? Nej då, vi hundar har det tydligen såå bra där bak enligt matte och husse, ja kanske de andra två som breder ut sig på fällen men jag då? Ingen medkänsla eller förståelse alls där inte 😉
• Och eftersom man inte kan prata så kör jag stenhårt med stirrningsmetoden, ja ni vet det där med att intensivt och länge stirra för att försöka förmedla ett önskemål men ett försök är det enda det blir här för hur länge jag än stirrar händer det inte nåt. Ja jag tror att de medvetet ignorerar mig och mina önskemål för vem kan egentligen missförstå när jag till exempel med blicken följer varenda tugga de tar? 😉
• Så har vi det här med sovplats! Jag har i stort sett varje natt sedan jag flyttade hit lagt mig under deras säng när det är dags för att sova. De tvåbenta ler alltid lite lätt åt mig när jag krånglar mig in där varje kväll och tycker det är såå gulligt, vadå gulligt? Enda skälet till detta är att eftersom man inte fått en egen säng här i detta hus utan fått ärva från andra så får man hitta andra lösningar för vem vill ha begagnade grejor? Ja ni ser..inget att säga till om IGEN 😉

Som ni säkert förstår så har jag det inte lätt inte men är ändå i det stora hela ganska nöjd med mina tvåbenta, mat och goa tuggben är de faktiskt ganska frikostiga med och roliga promenader får jag nästan varje dag så jag bör väl vara nöjd och fortsätta mitt enträgna jobb med att göra mig förstådd, någon gång borde väl ”polletten trilla ner” även hos dem? 😀