Jag måste erkänna att detta med att vara en blivande uppfödare av eurasier faktiskt lite har förlorat sin glans av flera olika orsaker. Den främsta är detta med sjukdomarna i rasen som jag vet procentuellt sett inte är hög men det hjälper inte! Bara tanken på att man med största omsorg väljer ut en hane som uppfyller alla kriterier ändå i sista ändan kan leda till att man får sjuka valpar för allt kan man ju som ni alla vet inte styra över. Det är så himla många ”tänk om” att jag ärligt talat inte vet om jag vill utsätta mig själv och eventuella valpköpare för detta?

En annan sak som gör mig ledsen är att det känns som om ”eurasier-sverige” inte drar åt samma håll. Mycket olika åsikter och inte alltid snälla sådana gör att man som blivande uppfödare blir lite skrämd och verkligen undrar om man vågar ge sig in i denna världen? Är man stark nog som ny och grön att klara av detta? Det är väl ändå inte meningen att det otroligt roliga med starta en egen uppfödning ska komma i skymundan och istället för att glädjas åt detta så tänker man på och oroar sig över vad komma skall? Kommer man bli ledsen för att de val man gör blir ifrågasatta? Kommer det göras på ett korrekt sätt eller blir det sårande ord? Och missförstå mig inte i detta, jag tar gärna både ris och ros men då ska det ske på ett respektfullt sätt, inte bakom ryggen utan ”face to face”. Visst är jag ny och grön inom rasen och visst har jag fortfarande mycket att lära men det gör inte min ambition att föda upp friska valpar mindre värd!

Så där ja, nu har jag fått sagt mitt så nu är det dags för er att få säga ert 😉