Hoppa till innehåll

Tack gode gud för extrakilon & VGW!

Jag kan ju villigt erkänna att det inte hör till vanligheterna att man uppskattar de där extrakilona som man alltid bär med sig men idag på promenaden med tjejerna så var jag mer än glad att jag har dem för en gångs skull ;). Orsaken till detta var att när vi gick i godan ro på den lilla grusvägen så dök helt utan förvarningen en hare, eller rättare sagt en kamikaze-hare 😉 ,  upp ett par meter framför nosen på tjejerna och reaktionen? Ja se själva och glöm för all del inte att sätta på ljudet 😉 😀

Som ni både ser och hör så var uppståndelsen stor, ja när tre hundar samtidigt drar hårt åt samma håll så är man ytterst tacksam för att man står stadigt på jorden om man säger så 😉 och att de hade sina VGW-bälten på, annars hade jag troligtvis åkt efter på släp över stock och sten! Ja jisses, och det sägs att eurasier inte ska ha någon jaktinstinkt, stämmer säkerligen in på någon men mina har som synes definitivt inte läst den rasbeskrivningen 😉 😀

Tillslut la sig upphetsningen, kanske med hjälp av regnet som helt plötsligt började falla, inget som jag direkt räknat med där jag gick i tunn t-shirt. Vi fick allt ta skydd under en ek en stund, ja jag vill ju inte traska vägen fram och se ut som en deltagare i en ”wet t-shirt-tävling” precis, ingen höjdare för imagen om man säger så även om det säkerligen hade roat någon ;). Men efter en stunds kurande under eken så avtog regnet och vi kunde fortsätta vår promenad, dock i ganska snabb takt eftersom himlen såg ut att kunna bjuda på mer 😉

DSC_2118 (2)

Och på tal om snabb takt, jag har börjat att springa lite med tjejerna och jag måste säga att även om det är korta intervallsträckor så sköter de sig riktigt bra, två som bildar förtrupp och en på släp 😉

Men som i all träning, man måste ju pausa ibland och hämta andan, något som speciellt Tindra håller hårt på 😉

DSC_2116 (2)

Ha det gott alla!

2 kommentarer »

  1. Tur det gick bra. Jag fick erfara att extrakilon inte hjälper ett dugg när en räv, mycket plötsligt, dök upp när jag cyklade med Ludvig. Då var nog kilona mina en nackdel när det blev brutal markkontakt. Jag har nog inte haft så stiliga skrapsår sedan jag var i tioårsåldern, tror jag.:P

  2. Men jisses!! Vilken tur Birgitta att det inte blev värre än några skrapsår med en sådan vurpa, kunde ju gått riktigt illa! Ja suck…dessa hundar utan jaktinstinkt 😉

%d bloggare gillar detta: