Idag har jag varit med tjejerna på ”check-up” hos canineopat Marie-Louise och det var minst sagt en tankeväckande upplevelse och det på ett positivt sätt alltså 🙂

Saken är ju den att dessa ”check-up´s” gör vi regelbundet, ja ca 2 gånger per år skulle jag tro och under alla de ca 5 år Tindra gått där så har hon hela tiden brottats med en bog som en ”betong-gris” 😉

Inget allvarligt i sig utan har varje gång framgångsrikt masserats bort av Marie-Louise men hela tiden envist återkommit. Ja fram tills idag då, för idag var ”betong-grisen” som bortblåst och ersatt av endast en normal stelhet. Och då undrar ju genast både jag och Marie-Louise vad som hänt? Har Tindras aktiviteter ändrats? Nya motionsvanor? Nytt tillskott av något slag? Och svaret är nej på alla frågor, det enda som ändrats sedan föregående ”check-up” för ca 6 månader sedan är det att hon får hemmagjord hundmat till kvällsmat varje dag.  Är det fodret kanske som har en sådan positiv inverkan på en hunds muskelstatus eller är detta istället en ren tillfällighet, ja inte vet jag? Och egentligen spelar det ju ingen roll, det är ju mycket positivt oavsett orsak men ändå helt klart värt en tanke eller två 😉

Och inte var Tindra den enda som fick ”OK-stämpel” inte! Nej, Jill kammade hem minst lika mycket beröm, dels på grund av att hon verkligen ”maffat” till sig,  ja ”landat i sin kropp” som Marie-Louise sa, sent om sider vid 4,5 års ålder 😉

Och dels det att hon stabiliserat upp sig bak, inte alls så spänd på insida lår längre vilket i slutändan leder till att hon inte längre är så ”marktrång”.  Lite fascinerade faktiskt att vissa hundar tar sådan tid på sig att bli färdiga i kroppen och man kan inte låta bli att fundera på varför vissa mognar så sent? Kan även detta kanske lite ha att göra med det hemmagjorda fodret? Att det så att säga var den sista ”nyckeln”, näringsmässigt då alltså, som behövdes för att hon skulle ”landa i sin kropp”? Ja vem vet, maffig har hon definitivt blivit de sista månaderna och oavsett anledning så är hon våran goding och tog definitivt hem extra charmpoäng hos Marie-Louise idag! För vem kan egentligen motstå en hund som självmant och utan tillsägelse hoppar upp för sin behandling på massagebordet och sedan under behandlingen viftar glatt på svansen liggandes på sidan? 😉 ❤

Sist ut här idag är sessan som fortsätter att göra stora framsteg, återbygger sakta men säkert muskel efter muskel..

Och när det kommer till sessan så vet jag att hennes finfina pälskvalité, viktuppgång samt återuppbyggnad av sina muskler efter hennes EPI-diagnos helt och hållet beror på den hemmagjorda hundmaten, inget snack om den saken, och jag är så otroligt tacksam för all kunskap samt recept jag fått av Åsa Sjöberg på Humlebyns Hundhälsa ❤ 🙂

Ja detta blev lite av en glorifiering av hemmagjord hundmat ser jag nu när jag läser igenom mitt inlägg och det finns säkerligen andra sorters foder som ni har minst lika bra erfarenhet av men för min del finns det som ni säkert förstår ingen som helst anledning att byta, ja varför ändra på ett vinnande koncept? 😉 😀

Några timmar senare, efter massage x 3 samt en mycket givande foderdiskussion, så åkte vi hemåt igen och på vägen stannade vi till och gav oss ut på en ny promenadslinga som piggades upp av ytterligare ett rådjurs-span 😉

Ja uppiggande för tjejerna då alltså, snarare tvärtom för min del då för att agera bromskloss åt tre tossiga tjejer inte direkt är min uppfattning om en uppfriskande energikick om man säger så 😉

Ha det gott alla!